OM kriget kommer – en “svensk åkeri-tiger”

Även om åkeribranschen är en oumbärlig del av vårt samhälle är det få som verkligen förstår hur den fungerar i krissituationer. Vad händer med transporterna när samhället sätts på prov? Hur säkerställs att bränsle och andra förnödenheter finns tillgängliga om infrastrukturen plötsligt sviktar? För att få svar på dessa frågor har vi pratat med Ulric Långberg, samhällspolitisk chef på Sveriges Åkeriföretag, som med sin långa erfarenhet belyser de dolda utmaningar och möjligheter som präglar branschen.

Transporter och försörjning vid kris

I en kris eller konflikt är det avgörande att transporterna fungerar felfritt. Ulric beskriver med eftertryck hur, trots pågående strider i Ukraina, logistiksystemen i stora delar av landet fortsätter att leverera varor – om de är väl förberedda. Han pekar på att Sverige har organiserats med regionala försörjningslösningar, där varje område ansvarar för sin egen logistik. Detta är en strategi som ska säkerställa att kritiska varor når fram, även om delar av landet skulle drabbas hårt. Samtidigt framhåller han att infrastrukturen är en kritisk svag punkt: våra vägar, broar, hamnar och järnvägar är alla nödvändiga för att hålla samhället i gång, men vårt starka beroende av transportleder längs kusten kan bli ett akut problem om dessa skulle blockeras. En alternativ logistikplanering för att frakta gods norrut är därför något som måste prioriteras i krisplaner.

Höjd beredskap och digital sårbarhet

Begreppet höjd beredskap inom åkeribranschen är enligt Ulric något av en gråzon. Det handlar inte om att göra en dramatisk omställning, utan om att fortsätta den dagliga verksamheten samtidigt som man aktivt förbereder sig på oväntade förändringar. ”Vi tror att för oss handlar det om att fortsätta göra det vi gör, men samtidigt förbereda oss för de förändringar som kan komma. När man börjar göra krigsplaceringar och ta ut folk, som chaufförer, kan det vara problematiskt om de istället ska göra något helt annat, som att koka soppa,” förklarar han med en humoristisk underton. Utöver de operativa utmaningarna varnar Ulric för att den digitala omgivningen idag bidrar ytterligare till vår sårbarhet. ”Det vi förbereder oss för nu är kanske inte att vi ska ta upp geväret, utan snarare att vi kanske är avlyssnade och spionerade på. Det handlar om att vara försiktig med vad vi säger, var vi säger det och vem vi pratar med.” Med glimten i ögat anspelar han på den gamla tanken om den ”svenska tigern” och föreslår skämtsamt en ”svensk åkeri-tiger” – en metafor för att vara mindre godtrogen och mer eftertänksam med information, både i fysiska och digitala sammanhang. I en tid där desinformation sprids snabbt blir källkritik en livsnödvändighet.

Teknologins roll i krisberedskap

Digitaliseringen har revolutionerat transportsektorn genom att möjliggöra realtidsuppdateringar om rutter, hinder och förändrade förhållanden. Men Ulric påminner om att denna digitala närvaro också medför risker. ”Vi är extremt uppkopplade idag, men det gör oss också sårbara. Vi måste ha backuplösningar så att transporterna kan fortgå även om tekniken brister,” säger han. Att enbart lita på digital teknik utan att ha fysiska alternativ kan snabbt leda till stora problem vid en kris. Därför kan det i sådana situationer bli nödvändigt att göra undantag från normala regler – exempelvis de som styr användningen av färdskrivare. Under normala förhållanden är dessa system avgörande för säkerheten, men i en krissituation kan flexibiliteten vara avgörande för att säkerställa att varor når fram i tid.

Bränsleförsörjning – en sårbarhet och en möjlighet

En av de mest centrala utmaningarna är bränsleförsörjningen. Ulric påpekar att om diesel inte kan importeras till Sverige blir hela branschen snabbt sårbar. Trots att en del HVO produceras internt räcker det inte till för att försörja alla behov. För att minska denna sårbarhet måste alternativen breddas. Elektrifiering framstår som en möjlig väg framåt, men medför egna utmaningar – inte minst eftersom eldrivna lastbilar är helt värdelösa vid strömavbrott. Här gör han en intressant poäng: ”Som vi ser idag med elektriska lastbilar, så vill Försvarsmakten inte ha en enda el-lastbil av förklarliga skäl. För erfarenheten är att man egentligen borde kanske gå på Nato-bränsle – ett alternativ som möjligen är ännu grövre än vår MK1-diesel.” Denna kommentar belyser vikten av att fordonen ska kunna vara autonoma och operera oberoende av sårbara infrastrukturer. Samtidigt framstår biogas, som kan produceras inhemskt, som ett attraktivt alternativ. Idéer om att göra elen flyttbar, exempelvis med containerbatterier, diskuteras också som potentiella lösningar för att stärka den inhemska bränsleförsörjningen.

Slutligen

Att transporterna rullar tar vi ofta för givet, men i en krissituation framträder vikten av robust beredskap tydligt. Med rätt förberedelser, en väl fungerande infrastruktur och en kritisk inställning till den information som cirkulerar, kan vi tillsammans bidra till ett mer motståndskraftigt samhälle. Ulric Långbergs insikter visar att åkeribranschen, trots sin viktiga roll, måste vara beredd på snabba förändringar – vare sig det handlar om omprioriteringar, tekniska haverier eller nya former av hot i en digital tidsålder. Med en ”svensk åkeri-tiger” i ryggen kan branschen, och samhället i stort, bli bättre rustade för framtidens utmaningar.